"Er bahytt ligger någonstans i skogen", upplyste den okände mannen och svepte med ogillande blick över Desiderias lockar som hade befriat sig från frisyren...*

Eleganta bahytter från 1812.
Som dekoration t.ex. konstgjorda blommor, band och rysch.

En hatt var en oumbärlig del av en stilfull dams ekipering. Moderiktiga huvudbonader presenterades i damtidningar och det var inte ovanligt att kvinnor piffade upp sina hattar med att byta eller förbättra dekorationen. I Sverige såldes damhattar och -mössor av kvinnliga månglare och professionella modister. Exempelvis konstnären Pehr Hilleström (1732-1816) har målat tavlor av unga damer som dekorerar sina hattar eller köpslår med en modist.

Hattar beskrevs detaljerat i damtidningar. Bahytterna ovan är från den engelska La Belle Assemblée. Den vänstra är en hög bahytt i "Maria Louise -blått" och har förskönats med halmfärgade franska dekorationer. Den högra bahytten har tillverkats av "... rosenfärgad satin, kanterna har dekorerats med vit, rynkad crêpe; övriga dekorationerna är omväxlande av vit, quiltad crêpe och rosenfärgat band..."

En hatt var en viktig del av en anständig kvinnas klädedräkt. Därför är det kanske inte så konstigt att hjälten i Myndlingen - den ordningsälskande greve Lindswärd - uttalar orden som utgör det här blogginläggets rubrik till sin myndling fröken Desideria Sparw när han påträffar henne på en ridtur i en inte helt ändamålsenlig dräkt...

* Myndlingen, s. 34