"Änkefru Malméns glänsande kastanjefärgade hår täcktes av en spetsmössa som var ett konstverk av finaste kambrik och rysch..."*

Eleganta mössor från den engelska damtidningen La Belle Assemblée 1812.
Europeiska tidningar hittade sin väg också till Sverige.

Hjältinnans godhjärtade beskyddarinna i Myndlingen, änkefru Malmén, älskar snitsiga spetsmössor och fluffiga håruppsättningar. Det skulle aldrig falla henne in att visa sig utan en av dessa eleganta huvudbonader inför andra. Under tidig 1800-tal brukade gifta damer och änkor bära mössa inomhus på dagtid och under hatten när de vistades utanför hemmet. Mössor kunde tillverkas exempelvis av muslin, linne eller fin bomull och de dekorerades med spets och volanger, broderier, tyll och band. Det var inte ovanligt att mössor syddes hemma, men de kunde även köpas av mössmakerskor och modister.

Mössan till vänster i bilden ovan är en så kallad "lejeune"-mössa som har sytts av prickig muslin och dekorerats med bred fransk spets och rosa band. Mössan till höger är en konfektliknande skapelse av spets och muslin, blått band och rosetter. Mössmodet varierade hela tiden och det gällde att hålla sig à jour med dagens trender. En populär mössmodell under morgontid var en mössa som kallades cornette. Dessa mössor hade hög krona och knöts med band under hakan. Exempelvis Veckoskrift för Fruntimmer upplyste år 1824 sina läsarinnor om att "en engelsk spetscornette eller demi cornette [...] är oumbärlig för en morgondrägt".

* Myndlingen, s. 287